Järn spelar en central roll för bildandet av hemoglobin och är därför avgörande för syretransporten. Unga kalvar växer snabbt, bygger upp blodvolym och utvecklar ämnesomsättning och immunförsvar. Kalvens dagliga järnbehov är 100 mg. Järnintaget via helmjölk är dock inte tillräckligt, eftersom denna endast innehåller cirka 0,5 mg per liter. Även om kalven dricker 10 till 15 liter mjölk per dag får den endast i sig 5 till 8 mg järn per dag. Något som motsvarar mindre än 10 % av behovet!

Den klassiska följden är järnbristanemi – mätbar via hemoglobin- eller hematokritvärden. Men även utan uttalad anemi kan en för låg järnstatus ha en begränsande effekt om kalvarna redan är stressade (t.ex. på grund av omflyttning, diarréperioder eller foderbyte).

Nyligen uppmärksammade vi själva problem hos en kund i Kanada i ett speciellt fall. Hämtningsfrekvensen på CalfExpert var dålig och kalvarnas allmänna hälsotillstånd var inte optimalt. Efter att många andra åtgärder varit resultatlösa gav kunden kalvarna en järninjektion, och inom två dagar var kalvarna som förvandlade.

Trots detta hör man allt oftare experter säga att en berikning av helmjölk med järntillskott bör ses med kritiska ögon eftersom patogena bakterier behöver järn för att kunna utvecklas. En hög och tidig järntillskott skulle främja deras utveckling och därmed kunna orsaka diarré.

Dessa diarréer kan dessutom framkallas av att osmolaliteten i helmjölken ökar genom tillsatsen av mineraler i berikningsmedlet. Du kan läsa mer om bakgrunden till detta här i Holm & Laue-bloggen.

Den mest effektiva strategin är förebyggande åtgärder som passar fodersystemet. Internationella studier jämför både orala och parenterala administreringsvägar (förbi mag-tarmkanalen, t.ex. genom injektion). Båda kan förbättra blodvärdena – men det avgörande är säkerheten vid tillämpningen. Vid bekräftad brist kan ett målinriktat tillskott vara mycket meningsfullt – viktigt är att doseringen är rätt. Särskilt när det gäller tillskott till helmjölk är en exakt dosering lika viktig som svår.

I praktiken har en treklang visat sig fungera väl:

• Planera in järntillskotten i helmjölkskonceptet (vänta inte tills det uppstått problem).
• Som alternativ till berikning av helmjölk kan man överväga en engångsdos järn via en oral pasta eller en injektion.
• Främja ett tidigt och stabilt intag av fast foder, eftersom fast foder innehåller tillräckligt med järn.

Järntillskottet är inte ett specialämne för enskilda fall, utan en förvaltningsfråga på gårdar med helmjölksutfodring. En otillräcklig försörjning kan snabbt leda till brist. Om järntillskott behövs beror på kalvarnas allmänna hälsotillstånd.

Man måste dock också vara uppmärksam på riskerna med att utan eftertanke använda järntillskott i helmjölk, eftersom ett överintag kan orsaka diarréproblem.